Psykisk ohälsa & Psykiskt sjuk.
Vad är det för skillnad på att ha en psykisk ohälsa och- eller vara psykiskt sjuk egentligen?
Jo, att ha en psykisk ohälsa kan alla människor drabbas av någon gång under livet, hur länge det varar varierar från person till person eftersom man är olika och reagerar och tar åt sig saker på olika sätt.
Samma sak kan hända två personer men de reagerar olika, den ena brister allt för och allt känns hopplöst medans den andra känner sig lite nedstämd bara.
Jo, att ha en psykisk ohälsa kan alla människor drabbas av någon gång under livet, hur länge det varar varierar från person till person eftersom man är olika och reagerar och tar åt sig saker på olika sätt.
Samma sak kan hända två personer men de reagerar olika, den ena brister allt för och allt känns hopplöst medans den andra känner sig lite nedstämd bara.
Psykiskt sjuk är man om en läkare ger en diagnos på dig.
Med diagnosen kan du få den rätta hjälpen mycket lättare än om du har en psykisk ohälsa, även om det kan ta tid.
Det finns stora och många olika områden inom dessa sjukdomar och det kan kännas förjävligt men med tiden kan det bli bättre och man kan känna att man har en ljus framtid.
Med diagnosen kan du få den rätta hjälpen mycket lättare än om du har en psykisk ohälsa, även om det kan ta tid.
Det finns stora och många olika områden inom dessa sjukdomar och det kan kännas förjävligt men med tiden kan det bli bättre och man kan känna att man har en ljus framtid.
Jag själv har depression, panikångest, självskadebeteende,självmordstankar och även försökt utföra både en och annan handling.
Nu först efter sex år vågar jag ta till hjälp från proffissionella människor, anledningen till att jag inte har tagit till hjälp utifrån är att jag har inte själv har insett hur dåligt jag verkligen mår. Jag har tyckt att andra har haft det svårare än vad jag har haft (kan stämma, men som sagt vi reagerar och hanterar jobbiga situationer olika) och att jag har tagit upp andras plats. Nu har jag fått klart för mig både från familj och min psykiatrier att så är inte fallet, DET FINNS PLATS OCH HJÄLP FÖR ALLA!
Nu först efter sex år vågar jag ta till hjälp från proffissionella människor, anledningen till att jag inte har tagit till hjälp utifrån är att jag har inte själv har insett hur dåligt jag verkligen mår. Jag har tyckt att andra har haft det svårare än vad jag har haft (kan stämma, men som sagt vi reagerar och hanterar jobbiga situationer olika) och att jag har tagit upp andras plats. Nu har jag fått klart för mig både från familj och min psykiatrier att så är inte fallet, DET FINNS PLATS OCH HJÄLP FÖR ALLA!
Jag började få hjälp av våran skolsyster på skolan då mitt mående gick ut över skolan.
Hon ringde runt och jag fick en tid uppe på sjukhuset samma vecka där hon rekomenderade att jag skulle prata med någon på psykmottagningen. På psykmottagningen bemötes jag förvånadsvärt bra och jag kände direkt att jag inte var totalt dum i huvudet som jag först trodde. Jag har nu samtalsterapi 3 gånger i veckan, KBT-behandling för min panikångest (som inträffar när det är mycket folk runt om mig) samt medicinbehandling.
Hon ringde runt och jag fick en tid uppe på sjukhuset samma vecka där hon rekomenderade att jag skulle prata med någon på psykmottagningen. På psykmottagningen bemötes jag förvånadsvärt bra och jag kände direkt att jag inte var totalt dum i huvudet som jag först trodde. Jag har nu samtalsterapi 3 gånger i veckan, KBT-behandling för min panikångest (som inträffar när det är mycket folk runt om mig) samt medicinbehandling.
Detta är vad jag kommer skriva om i min blogg och vill gärna att nu kommenterar eller slänger iväg ett medelande till mig.
Man är inte dum i huvudet bara för att man mår dåligt.
Tina Söderberg.
Kommentarer
Trackback
